Karriärkameleontens slingriga väg
Som många andra på uppropet till kulturvetarlinjen satt Maja Myrenås i föreläsningssalen och tänkte ”jag ska lyckas”. Men efter att ha haft en fot inne på fem olika museer gav hon upp och bytte yrkesidentitet. Hennes enkla råd lyder; man kan alltid byta.
Jag är nog lite av en kameleont. Ena veckan var jag på scoutläger, nästa åkte jag till Roskilde, jag trivs på många olika ställen, säger Maja Myrenås. Kanske är det kameleontförmågan som gjort att hon tagit steget från museivärlden till it-branschen.
– Många identifierar sig med sitt yrke. De är vad de gör. Men jag vet inte riktigt, jag måste ha släppt min identitet som museimänniska helt för att våga ta det steg jag tagit.
Jag kommer att lyckas
Maja Myrenås läste kulturvetarlinjen med inriktning på etnologi. Redan på första föreläsningen präntades hon och hennes kursare i att det fanns ont om jobb, att arbetsmarknaden var kärv och att få skulle lyckas.
– Men jag tror att jag och alla andra som satt där tänkte att jag kommer ändå att lyckas för att jag är så ambitiös.
Fyra år senare och efter att ha haft "en fot inne" på fem olika museer gav hon upp.
– Det här med att få in en fot så löser det sig, det känns verkligen inte som ett bra tips. Så är det faktiskt inte för arbetslösheten är så hög i kultursektorn och det är så mycket annat som påverkar. När man är ny på arbetsmarknaden är det kontakter som gäller snarare än att visa vad man kan.
Inte längre den lilla flickan
Maja menar att it-branschen är mycket bättre på att fånga upp talanger, företagen förstår att det är deras kapital. Men inom museivärlden finns det inte utrymme för att satsa på människor som är drivna och duktiga. Pengarna saknas helt enkelt. Hon fick ofta höra "vad roligt för dig att du fick chansen att vara här på vårt museum".
– Och visst, det var ju roligt, men jag känner att det borde ha varit ett ömsesidigt utbyte.
Via AMS gick Maja en nio månaders utbildning och blev certifierad webbmaster. Hon ville bredda sin utbildning, hitta en egen nisch, kombinera sin museierfarenhet med webbkunskaper. Men i stället för att jobb med webb på ett museum hamnade hon på it-bolaget Framfab.
– Jag fick jobb som programmerare och från att ständigt ha varit 'den lilla flickan' var jag plötsligt senior, trots att jag bara var 27 år, säger hon och skrattar.
Skryt i ansökan
Inte bara åldersstrukturen utan också tempot och inställningen var annorlunda inom it-branschen.
– Det var jätteroligt. Man hade en helt annan syn på personalen, tillgången är ju personalens hjärnor i den här branschen. Här fick jag insyn i vad företaget hade för mål och om man jobbade bra fanns det folk som märkte det.
Efter två år på Framfab sprack it-bubblan och under ett år hade Maja tre olika jobb. Det var hela tiden kontakter som gällde för att hitta en ny tjänst. Andra gången var det en kollega som hade sökt ett jobb och insett att hans kompetens inte var rätt, men att jobbet kanske skulle passa Maja.
– Sådana tips har jag både fått och gett själv, att det här jobbet är nog inte riktigt jag, men det passar nog den eller den.
Sitt senaste jobb fick Maja genom att söka en tjänst som annonserats ut i Computer Sweden. Det var skillnad mot att söka jobb på rekommendation.
– Om någon tipsar om en behöver man inte skryta så mycket i ansökan, men när man vet att det kommer in hundratals ansökningar måste man hävda sig.
Man kan alltid byta
Maja sökte fem jobb samtidigt och fick det jobb hon helst ville ha. Hon tror att företaget kände av det. Och erfarenheten från museivärlden var till nytta.
– Det är nog inte vad de tittar på först, men det har varit ett plus. Det visar att man inte är helt insnöad på teknik, att man kanske kan hitta andra lösningar, andra perspektiv. Det visar att jag har en social kompetens.
Med facit i hand vet Maja inte om hon skulle ha valt en annorlunda utbildning, men hon tycker inte att man ska studera med siktet inställt på det absoluta drömjobbet. Det viktiga är att man alltid kan byta.
– Man ska inte känna sig misslyckad för att man byter bana. Det har jag gjort, liksom min mamma som utbildade sig till lärare men också började jobba inom data.
Vill bli riktigt bra på några saker
Majas drömjobb är att få syssla med både teknik och innehåll. Nyligen hade hon ett vikariat på SVT, ett toppenjobb i mötet mellan public service och teknik.
– Det är ett hantverk att få en webb att fungera, precis som det är ett hantverk att jobba som konservator, något som jag tidigare varit inne på.
Majas styrka har hittills varit att hon kan lite om mycket inom it. Men hon känner att hon snart måste fokusera på några saker. Inte för att det ger fler jobbtillfällen att vara nischad, utan för hennes egen skull.
– Jag vill känna att jag behärskar något till fullo, det är ju meningen med livet, skrattar hon och tillägger:
– Det ger självförtroende och… jag vet inte vad det ger, men jag känner att det är jätteviktigt att vara riktigt bra på några saker.
Ångrar du att du läste kulturvetarlinjen?
– Nej, det har varit bra för hela min livsåskådning. Etnologi är allmänbildande och ger perspektiv på allt man gör i vardagen, säger Maja Myrenås, stolt humanist.
VIKTORIA MYRÉN