Totaltappade sugar och lyckade snedsteg

Säg ”karriär” och de flesta tänker gedigen utbildning, skarpt visitkort, tjusigt kontor, hög lön och hårt slit. Det traditionella trapptänket, att man steg för steg ska kämpa sig uppåt i hierarkierna, är dessutom förknippat med en mängd myter. Du måste gå rätt väg och samla rätt erfarenheter även om de är tråkiga, belöningen kommer senare. Du får inte ha några luckor i ditt CV. Du borde ha en mentor. Och för att verkligen lyckas behöver du en karriärplan med tydlig målbild. Eller?

Jag är övertygad om att så många fler skulle kunna ha mycket mer framgång i sina liv och arbetsliv om de bara kunde släppa på alla dessa måsten och borden. Det enda som jakten på att leva upp till dessa inbillade krav definitivt leder till är stress och prestationsångest. Karriärkramp!

När man frågar de ledare som brukar lyftas fram som förebilder visar det sig ofta att de inte alls har följt något utstakad väg för att hamna där de är i dag. Istället berättar de om hur de haft tur, följt sin intuition och gjort sådant som de tycker är roligt. Faktum är att den bästa karriären kommer just när man ägnar sig åt det man mår bra av och gillar att göra – då blir resultatet automatiskt bra. Och goda, synliga resultat leder till framgång.

Det som kan se ut som krokiga vägar eller till och med ett kliv tillbaka kan för många visa sig vara rena karriärboosten. Jag har själv gjort flera lyckade snedsteg under min karriär. Under ett par år arbetade jag som redaktör och reporter på Svenska Dagbladet. Jag var ung och ivrig att visa framfötterna, något som gav snabba resultat. Plötsligt deltog jag i stora utvecklingsprojekt, fick massor av ansvar och spännande arbetsuppgifter. Jag skrev artiklar som toppade framsidan och gav löpsedlar, jag var med och lanserade starskottet till morgontidningarnas omstöpning till tabloidformat och jag jobbade med webbjournalistik.

En dag efter alltför lång tid i alltför högt tempo började jag tvivla på min förmåga. Ingenting kändes som att det blev riktigt bra och jag totaltappade sugen. Mitt drömjobb var inte roligt längre. Och till omgivningens stora förvåning sade jag upp mig – från en fast tjänst, vid 25 års ålder!

Jag kastade mig rakt ut i det okända och visste inte riktigt var jag skulle landa, men det visade sig att mina erfarenheter passade perfekt för jobbet som omvärldsanalytiker. Jag blev konsult och trendspanare med god nytta av mina kunskaper inom research, skrivande och presentation. Same, same – but different, liksom.

Under loppet av några månader blev det extremt tydligt hur mina nya kollegor och kunder var imponerade och intresserade av tidningsvärlden och journalistyrket. Samtidigt fick jag nyfikna frågor från mina vänner i mediebranschen. De verkade vilja byta sida. Allihopa.

För så håller vi också på, sneglar på vad alla andra gör. Vi lurar oss själva genom att tro att alla andra hela tiden verkar vara mer kvalificerade, har roligare på sina jobb och gör bättre karriär. Lite ängsligt försöker vi kanske efterlikna de där ”alla andra”. En helt omöjlig ekvation eftersom vi jämför oss med summan av tio, hundra eller tusentals andra personer.

Den sanna karriären går genom att hitta sina egna ambitioner och genom att göra mer av det som man mår bra av. Så sluta att jämföra dig. Och sluta planera, det går egentligen inte. Åtminstone inte så detaljerat och utstakat som den gamla tidens karriär när man trädde in i ett yrke och sakta men säkert avancerade. Världen ser inte ut så längre.

Till sist, ha inte så förtvivlat bråttom. Din tid kommer. Se till att ha kul på din yrkesväg genom livet så kan den ta dig längre än du anar!

Jennie Sjögren